ATT HA ETT ”SMALTJOCKT” PSYKE – MIN UPPENBARELSE OM PSYKISK OHÄLSA

Det är så häftigt när det händer, när man får en sån där otroligt viktig och livsomvälvande insikt. Det var precis det jag fick för ett par veckor sedan, när jag insåg hur lika vår psykiska- och fysiska hälsa är varandra. ”No shit Sherlock!” kanske ni tänker ”det är ju vida känt att en god fysisk hälsa gynnar din mentala hälsa, så givetvis finns det ett samband däremellan.”  Jo ja, visst. Absolut. Men jag menar inte riktigt så. Inte ett dugg så, faktiskt. Läs vidare så ska jag förklara.

Jag har lidit av psykisk ohälsa så länge jag kan minnas. Under en period på 8-9 år så led jag av ätstörningar och när jag lyckades bli av med dessa problem så blev min ångestproblematik tydligare. I år fick jag det även konstaterat att jag lider av måttlig depression. Att jag alltid har mått dåligt psykiskt tror jag att det är ytterst få som har anat. Jag har alltid varit ambitiös och driven, utåt sett kan jag tänka mig att jag har setts som en social, glad, stark och ganska öppen person. Jag menar – that’s what I do fo a livin. Jag jobbar ju liksom som Personlig Tränare, det jag gör hela dagarna är att träffa människor, peppa, skoja och göra allt jag kan för att få mina klienter att gå ifrån PT-timmen skittrötta, glada och fyllda av endorfiner. 

Min psykiska ohälsa har alltså inte synts utanpå, trots att den utan tvekan har funnits där. Så, här kommer den första liknelsen: i träningsvärlden dyker termen ”smalfet” titt som tätt upp. Det beskriver människor som utanpå ser smala och friska ut, men som egentligen är otränade och i många fall lider av överviktsrelaterade sjukdomar. You get it? Det är ju det som jag är – JAG ÄR SMALFET! Trots att jag kan göra 20 chins, lyfta tresiffrigt i mark och har sprungit en halvmara så är jag så otroligt otränad. Ja, inte fysiskt då – utan psykiskt. 

Så som vissa föds med sämre förutsättningar att hålla vikten och bygga muskler, så tror jag att vissa också föds med sämre förutsättningar att kunna tänka positivt och känna glädje.  Och precis som hurtiga Hurte är uppvuxen i en skogsmullefamilj och därmed även i vuxen ålder tycker det är självklart att hålla sig aktiv, medan WoW-proffset Wera är uppvuxen i en miljö där fysisk aktivitet aldrig har varit en viktig grej vilket gör träning onaturligt för henne – så tror jag även att olika personer är uppfostrade till att värna mer eller mindre om deras mentala hälsa, vilket som ju givetvis på samma sätt som fysisk hälsa sätter sina spår resten av livet.  Positivt eller negativt.

Blev det för flummigt, eller förstår ni hur jag menar?

I alla fall. Jag hör och läser ofta om människor som antyder typ detta, att de under hela deras uppväxt har varit fysiskt inaktiva och därför inte kan bli vältrande träningspersoner. Och att: ”mina gener gör att jag är tjock, min mamma och pappa är också tjocka. Det är fysiskt omöjligt för mig att gå ner i vikt och bli vältränad”.

Ungefär såhär tänkte jag också gällande min mentala ohälsa: ”jag föddes väl helt enkelt utan den där lycko-genen. Det går inte att göra något åt, det är såhär det är och alltid kommer vara.” 
Jag hade fel. Så jäkla fel. Precis som Wera utan tvekan kan lära sig att älska träning i vuxen ålder och personer med sämre genetiska förutsättningar för att bygga muskler kan kämpa sig till stora definierade biceps, så kan en person med psykisk ohälsa lära sig att tänka positivt, få en bra självkänsla och känna lycka.

Som Personlig Tränare skulle jag säga att de viktigaste faktorerna för att lyckas nå en fysisk hållbar hälsa genom träning är att ha en plan, vara strukturerad, tänka långsiktigt och att hitta en träningsform som passar för just dig och som du kommer klara av att utöva kontinuerligt för att tillslut få det att bli en vana.

 

På samma sätt har jag insett att jag kommer behöva träna min mentala styrka.

 

Okej, så nu ska jag vara konkret. Såhär ser min mentala träning ut, i stora drag. Hehe. :

  1.  En gång varje månad sätter jag mig ner och reflekterar. Jag tänker på mina mål i livet och vad jag måste göra varje dag för att ta mig i min värderade riktning. Det här får mig att känna framtidstro och livslust och får bort mina tankar om att livet är meningslöst. Alltså: såhär gör jag när jag planerar och tänker långsiktigt.

  2. Jag använder mig av min plan, varje dag. I mitt fall har det resulterat i att jag har skapat en morgonrutin och en kvällsrutin där jag får med sådant som tar mig i min värderade riktning. Ca 30-60 minuter varje morgon och ca 4-5 minuter varje kväll. Piece of cake att få till, tycker jag. Här är jag alltså strukturerad och har även hittat en träningsform som passar mig och som inom kort säkerligen kommer bli en vana. Precis på samma sätt som fysiska träning redan är för mig.

 

I min morgon- och kvällsrutin finns det med olika former av mental träning, typ avslappning, yoga osv, men även annat som tar mig i min värderade riktning, t.ex. att läsa och öka min kunskap inom olika ämnen som jag vill lära mig mer om.

 

Givetvis förstår jag att det som jag har skrivit om nu inte är någon rocket science, det är inga big news att man kan träna upp sin mentala styrka – det vet ju alla! Det finns ju en anledning till varför det finns psykologer, terapeuter, hälsocoacher osv. Det är ju deras jobb att hjälpa till med sådant.  Och det är inte direkt så att  det var först efter denna insikt som jag började jobba med min psykiska hälsa - tro mig. Jag har testat att prata med flera terapeuter och läst om och flitigt använt mig av typ alla ”må-bra-verktyg” som finns. Eller förresten, skrev jag precis flitigt? Nja alltså, i alla fall vid typ fem-sex tillfällen i sträck, sen har jag lagt ner för att jag inte har fått några resultat.

ALLTSÅ?! Jag skäms lite när jag tänker på detta. Så mycket som jag tjatar på mina PT-klienter att de måste hålla i träningen under en lång period för att få några resultat, å så har jag gjort samma misstag själv. Än en gång, likheterna mellan fysisk träning och psykisk träning är enligt mig slående och det är den insikten som har hjälpt mig något otroligt. Det är just därför jag öppnar upp mig här och skriver detta, för att eventuellt kunna hjälpa någon som är i samma sits som jag att förstå likheterna.

 

Nu har jag babblat på allt för länge. Stor eloge till dig som har tagit dig hela vägen ner hit!

 

Så, här kommer 5 punkter för att sammanfatta:

  1. Värna om ditt psyke lika mycket som du värnar om din kropp. Träna båda lika mycket.  Eller ännu bättre, se de båda som ”en”. Precis som du kanske har Leg Day på fredagar så kan du ha Brain Day eller typ, Mind Day på måndagar.

  2.  Precis som med fysisk träning och viktminskning så finns det ingen quick-fix, utan du kommer behöva utöva mental träning resten av ditt liv, precis som du kommer behöva träna kroppen resten av ditt liv för att slippa att ha ont. Kontinuitet för bövelen!

  3. Din hjärna är plastisk – du kan verkligen förändra ditt tankesätt och personlighet, bara du tränar på det tillräckligt mycket. Så som en person med en platt och liten gluteus maximus kan träna sig till en bullrumpa så kan du som pessimist träna dig till att bli en optimistisk person.

  4.   Våga söka hjälp om du känner att du behöver det! Att söka hjälp hos en PT för att stärka upp kroppen är hur trendigt och populärt som helst, så att söka hjälp hos en mental tränare, hälsocoach eller psykolog för att få hjälp med att stärka din mentala hälsa är ju samma sak

  5.  Se inte mental ohälsa som något skämmigt. Det är inte mer skämmigt att vara mentalt otränad än det är att ha svaga ryggmuskler eller en dålig kondition.

 

Efter att jag regelbundet har börjat träna såhär och börjat se på min mentala hälsa på det här sättet så kan jag ärligt säga att jag för första ången på ett decennium ser ljusen i tunneln. Jag tror verkligen att om jag fortsätter med detta så kommer jag en dag kunna känna innerlig lycka.

 

YEY!

/Elin 

BILDBOMB

Denna soliga och skithärliga morgon började med mental träning, podlyssnade och en lång grötfrukost framför nymo. Just nu är pappa här och spånar affärsidéer med mig. Det finns inte mycket som ger mig mer energi och livslust än det. 

Tänkte även bjuda på en liten bildbomb från flera av den senaste månadens träningspass. Att styrketräna på gym är kul. Att styrketräna på gym med den bästa personen som finns är askul.
 
Hoppas ni får en härlig dag i solen! Puss och kram :)
/Elin
 
 
 

DU MÅSTE VARA RÖRLIG FÖR ATT KUNNA VARA STARK, TYP

Okej, så i mars började jag och Elin följa ett rörlighetsprogram för att kunna klara av tekniken i basövningar. Trots att vi har tränat under större delen av våra liv så har i vilket fall inte jag varit sådär jättefokuserad på stretch och rörlighetsträning, jag har förknippat träning med något svettigt och jobbigt och så behöver det ju inte alls vara. Faktiskt. Det kan vara något lugnt och rofyllt, meditativt och väldigt osvettigt, ju.
 
Jag har tidigare gjort några halvhjärtade försök att börja med stretch och rörlighet men har liksom inte haft någon bra plan och tydlig målbild så det har inte varit särskilt motiverande att lägga min tid på den typen av träning. Jag har ju liksom haft en supertydlig målbild av att vilja bli stark så då har skivstången lockat betydligt mer. Så småningom så har jag dock (turligt nog) insett att jag behöver vara rörlig för att kunna bli starkare, för att kunna utföra styrkeövningar med korrekt teknik vilket som leder till att vikten faktiskt blir lättare. Alltså, dags att ta tag i det där med rörlighetsträningen en gång för alla.
 
 
 
 
Vad var skillnaden denna gång då? Hur höll jag och vi motivationen uppe? Till och börja med så hittade vi ett suveränt program hos Styrkelabbet som var upplagt för att öka rörligheten i basövningar. En bra grej är att Styrkelabbet.se är en seriös träningssida och programmet var beprövat, alltså så visste vi båda att genom att göra dessa rörelser så hade andra personer faktiskt ökat sin rörlighet på samma sätt som vi strävat efter. Något som vi haft som ett mantra i huvudet under tiden som vi har utsatt oss för dessa (till en början) brutala rörlighetsövningar som har dragit så mycket i musklerna så att det kännts som de är på väg att gå av. En till bra grej är att det var under en kortare och begränsad tid som programmet skulle utföras innan vi skulle börja att märka av resultat, 3 gånger i veckan (20 min/gång) under en månad, det är liksom både acceptabelt och realistiskt. Å ni, en kanonviktigt grej - jag hade jag faktiskt en målbild! Egenligen ganska simpelt, målet var att inte tappa bäckenet i knäböjen vilket som jag tidigare har gjort i bottenläget. Så, upp till bevis! Efter en månad av detta tjötande med stretch och rörlighet så var det knäböj på träningsschemat och otroligt nog så kunde jag utföra övningen utan att kroppen protesterade i bottenläget - hur häftigt?!? JÄTTE!!
 
Igår så var jag på gymmet och återigen så stod knäböj på schemat och vet ni vad? Jag fick till ett personbästa, vilket som är helt otroligt när det kommer till kombinationen av Loe + knäböj som några månader tidigare (samt under hela mitt träningsliv) hade varit = inte sant. Jag älskar kroppen och hur fantastisk den är. Under dessa tre månader som jag har haft ett lite större fokus på att förbättra min rörlighet så har jag ökat 25 kg i knäböj, från 70 till 95 kg. Jag är ännu inte i mål, under övningen så kan jag fortfarande känna att det främst är min rörlighet som hindrar mig och det inte är något större fel på styrkan. Det kuliga med det är att jag efter denna upplevelse och prestation är så otroligt motiverad av att fortsätta träna på det här sättet för det fungerar ju. 
 
Så hörrni, summa summarum - du måste vara rörlig för att kunna vara stark, typ. En del av oss drar vinstlotten redan vid födseln och har en relativt rörlig kropp genom hela sitt liv utan att behöva jobba särskilt mycket med stretch, de flesta av oss behöver dock lägga tid på rörlighetsträning och olika varianter av stretching. Om det inte är för att bli stark så iallafall för att slippa framtida skador som faktiskt kan uppkomma genom att liksom bara leva, det är nog mer vanligt förekommande än vad många av oss tror och förstår. 
 
Ta hand om din kropp som om den är någon du tycker om, du kommer trots allt bo i den resten av ditt liv!
 
/Loe
 
Hallå hej en till grej, HÄR hittar du programmet som jag och Elin har följt - supertoppen bra å allt sånt!

ÄNTLIGEN FREDAG

Tjoho hörrni, det är fredag!! En regning och grå sådan but still, fredag liksom. Jag har precis påbörjat min dag, klockan ringde 05.20 imorse timmen senare ska jag infinna mig på jobbet. Trots att jag inte är värsta morgonpersonen så är jag ändå på något lustigt vänster tacksam över att jag har en anledning till att gå upp så tidigt, att jag liksom tvingas, för det är nog iallafall den tiden på dygnet som jag tycker är härligast. När alla andra ligger och sover och det är nästintill helt tyst, till och med i innerstan, det känns lite magiskt och fint. 
 
Exempel på anti-inflammatorisk kost - torskrygg, sötpotatis och grönsaker.
 
Precis som Elin skrev för några dagar sedan så käkar vi ju nu i exprimentiellt syfte anti-inflammatorisk kost, låter superkonstigt jag vet, det innebär iallafall att vi käkar mat som är bra för magen, bakteriefloran och sägs även påverka den mentala hälsan till det bättre. Ni kan läsa hela inlägget om denna typ av kost HÄR. Hitintills tycker jag att det fungerar riktigt bra, vi har snart avverkat vecka två och jag mår väl egentligen ganska oförändrat och Elin med, tror jag. Den största skillnaden som vi har märkt av är hur starkt vi reagerar på socker. Vi har undantagsdag på lördagar då vi väljer att äta det som vi är sugna på. Förra helgen så köpte vi en varsin godispåse och blev nästan sjuka efter att vi ätit den. Jag kallsvettades, blev yrslig, fick ont i magen, illamående osv. Då bör jag kanske tillägga att det inte liksom var sju-huuukliga mängder godis utan "det gamla vanliga". Denna effekt gav alltså sockret efter enbart en vecka utan alla typer av sötningsmedel och rent socker. Helt tokigt, det blir lite mer tydligt hur starkt socker faktiskt är. 
 
Jahapp, annars då? Träningen har vi börjat få bra rull på, nu blir det ca 6 st träningspass i veckan och vi har inte kört strikt efter något träningsprogram utan mer efter vad vi har varit sugna på. Det känns som det är vad vi båda behöver just nu, det är vad som är kul och så måste det ju få vara. Kul alltså. En annan grej som har hänt är att vi nu nästan bor på riktigt i vår nyrenoverade lägga, dvs har en soffa och kan nyttja mer än bara sovrummet. Vi uppskattar verkligen att slippa äta frukost, lunch och middag i sängen och är så himla stolta över att vår gemensamma vison av renoveringen blev så himla bra nu i typ färdig produkt-ish.
 
Helgen kommer vi båda till stor del spendera på jobbet så vi tar liksom de lediga timmarna lite som de kommer. Hoppas att du får njuta av ledighet och ha en riktigt göttig helg! :)
 
/Loe